Kennel Aeracura

Torsdag och fredag har Malin och Obelix varit på tävlingslydnadskurs med Kenth Svartberg i regi av Antrozoologisenteret i Ås. Här kan man läsa mer om Kenth Svartberg www.svartbergs.se

Kursen började med ett föredrag onsdag kväll med temat: Bra hundträning, vad är det?

Det var en jättelyckad kurs! Är helt fullproppad av tankar om hundträning och av nya ideér. Mina träningsmetoder stämmer till stor del med hans sätt att tänka hund. Att dessutom kunna tänka på helheten hund – förare och speciellt relationen med sin hund.

Några bilder från kursen (Alla foto Kjersti Ørgersen Hartman – tack snälla Kjersti!)

Lite nervöst var det att vänta på sin tur...

Instruktioner

Apportering...

...och fler instruktioner

Redo

Linförighet

Backa och samtidigt svänga vänster är SVÅRT tyckte Obelix. Inte lätt att hålla reda på sina långa bakben alltid.

Blir det nån belöning?

Tinas fina Chelsea som verkar mycket lovande

Tinas Lucy i rutan.

Tove och Ask in action.

Glada kursdeltagare.

Ällie (?), Guris vackra schäfer.

Underbart söta Humla. Lines lilla guldklimp.

Humla och Line

Kristin och Kokos tränar apportering.

Kjersti och Mocca lyssnar uppmärksamt.

...dom pratar fortfarande... Lite tråkigt.

Mocca apporterar.

Jag släpper inte!

Matskål - på lydnadsplanen!!??

Då blir jag så här uppmärksam på Kjersti.

I helgen har Malin och Obelix deltagit på tævlingslydnadskurs på Antrozoologisenteret i Ås med Line Sandstedt som vår fasta goda instruktør. Mycket matnyttigt, trevliga kursdeltagare och bra træningsførhållanden!

Alla foto: Kjersti Ørgersen Hartman

Platsliggning

Trænar på ingångar.

Linførighet

Start

Kontakt

Linførighet

Tempo i apporteringen

Fritt føllj

Kjersti och Mocca trænar apportering

Ær man duktig och læmnar apportbocken till matte så regnar det pannkaksbitar!

Obelix fyller 1 år idag!!!

Bardlands Obelix 1 år

Obelix & Bijou

Hittills har jag haft fullt upp att träna in de olika delarna av lydnadsmomenten med Obelix. Tex apportering har vi inte satt ihop i sin helhet ännu – har tränat utgång, gripande, ingång, in på plats, avlämnande etc vart och ett för sig. Efter lite “input” den sista tiden från folk som varit på bra kurser insåg jag att man ska inte vänta för länge att kedja ihop momenten. Och också börja kedja ihop olika moment (eller delar av olika moment) ganska tidigt, även om man inte har finishen på momenten ännu.

Sagt och gjort!! Malin och Obelix åkte igår till fotbollsbanan för att köra ETT PROGRAM!! Bara för att testa var vi står.

I en följd körde vi: fritt följ – inkallning – läggande under gång – ställande under gång – apportering. Lite väl häftigt kan tyckas, men detta var suverent för att få en uppfattning om var vi står.

Obelix jobbade jättebra med utebliven belöning! Han blev bara hetare och hetare under programmet och försökte verkligen göra så gott som han bara kunde för att få den efterlängtade belöningen!!! Men sen fattas finishen på det mesta. Blir missförstånd och jag måste ta till dubbelkommandon etc etc. Men det ska vi jobba vidare med. Huvudsaken är att han FUNGERAR!!!

Uppletande var också ett moment där vi testade var vi står. För första gången fick han inte se att jag lägger ut (1 föremål ca 20 m ut, korridorvallat). Det tacklade han fint. Gick inte helt rakt ut, men slog på näsan direkt trots ett hiskeligt tempo och letade och letade…..och hittade. Levererade nästan i min hand – hade så bråttom ut igen att han släppte den på marken bredvid handen – men det får väl anses att vara ok än så länge. Detta tycker han är KUL!!

Ikväll träning med “konkurranselydighetsgruppen” på Antrozoologisenteret. Den enda kvällen i veckan som är “vår” kväll med organiserad lydnadsträning.

Äntligen är snön borta och det går att gå spår igen!!!

Idag gick jag och Obelix vårt fjärde spår för säsongen. Gick tre korta spår förra helgen för att träna påsläppet. Påsläppet gick fint, men sen var han lite för ivrig och slarvade en del. För att prova om det bara var iver över första spåret för säsongen, så la jag ett “helt” spår idag, 400m, 45 min och med flera vinklar och terrängövergångar. För att se var vi står.

“HERREJÄVVLAR” – som de säger i Göteborg…..VILKET TRYCK OCH TEMPO. Jag har ju spårat med två riesendamer förr och behövde på den tiden dubbla handskar för att överhuvudtaget ha några händer kvar när vi kom till slutet… men detta slår alla rekord….och fort gick det. Inte en chans att stoppa honom. Det värsta av allt är att han var noggran också. Vrålkörde spåret från början till slut och plockade stolt upp slutpinnen. Vinklarna gick han över en meter och sen tillbaka och tog rätt väg. Jättenöjd med det. Men förstås- det var ju inte ALLT jag hann se i detta hiskeliga tempo.

Men mina händer ….. dubbla vinterhandskar hjälpte inte. Inga blåsor alltså, utan mer kross-skador. Lillfingret på ena handen är helt blått. Hm, måste nästan fundera på om detta är grenen för mig och Obelix. Om jag inte orkar hålla igen överhuvudtaget så går det ju inte.  Goda träningskompisen Kjersti får nog hjälpa mig att fundera ut metoder för att få ner tempot. Kjersti hade redan några ideér som vi får prova ut i helgen. Alternativet är att mor tränar upp sig rejält coh blir nån sorts he-kvinna som kastar sig med över stock och sten. Oavsett vilket alternativ jag väljer måste jag nog träna upp mig en del för att hålla ett skapligt högt tempo tillsammans med Obelix i spåret.

KUL är det i allafall att killen jobbar!!! Det är sånt här han är gjord för!!

Obelix är nöjd med insatsen efter avslutat spår. "Vi hittade en pinne idag också".

Har beställt fröer från Impecta i år. Och nu har sådden av bla Pimpinella kommit upp!

Vintertrötta pelargoner har fått komma upp från vinterförvaringen. Men nu blir det snart lite mer liv i dem. Påskhelgen ägnades f.ö. också åt ett besök hos Sune Trygg pelargoner i Tungesta. Några nya sticklingar blev det med hem därifrån.

Det händer inte så mycket för tillfället. Fortfarande snö i terrängen (no spår) och regnigt och kallt ute. Malin och Obelix tränar en del lydad, men vi drömmer om gröna sköna appellplaner nu….!

Inga nya bilder, men några gamla.

Juni 2009. Ett av Obelix syskon, 6 veckor när i var och hälsade på kullen hos kennel Bardlands i Vårgårda.

Liten Obelix 6 veckor gammal.

Höst 2009. Obelix racer med sina bästa vänner Scampy och Mocca. Alla foto: Kjersti Ørgersen Hartman

Bijou sommaren 2008.

Frøyas lamm 2008. Nu väntar vi spänt på nya lamm.

Det var ett tag sen det blev skrivet nåt om träning. Spårträningen har legat nede  i 3 månader pga all snö. Skogen är fortfarande full av snö. Nu längtar vi sjukt mycket efter barmark!! Efter påsk kanske…Det enda sorts näsarbete som varit genomförbar med hundarna har varit att leta godis i snön. Höjdpunkt på kvällspromenaden:):)!

Lydnad har det ju gått att träna inne. Och ute en del när det inte varit -20 eller full snöstorm ( inte ofta ) Vardagsrumsträningen har blivit en uppskattad daglig rutin. Det har varit toppen att lära in grundfärdigheterna hos Obelix på det sättet. Han är alltid lika “med” på allt vi provar. Det senaste är att bära tungapporten tvärs över hallen och avlämna i min hand (vardagsrumsparketten skonades från just detta momentet…). Men man behöver ytor ibland också…. För få rätt aktivitetsnivå och inte tappa tempo i momenten.  Och för att träna på de delar av momenten som består av avstånd.

Men sammanfattningsvis är Malin jättenöjd med Obelix efter den här träningsvintern. Han fungerar bra och försöker verkligen förstå vad man vill och göra rätt.  Men än är det ett tag till start i lydnad. Mycket pga för lite träning på “fria ytor” och tillsammans med andra. Men det tar vi tag i nu när de gröna träningsplanerna tittar fram igen. Gröna och gröna…. Malin och Obelix var på grus-fotbollsbanan på Folkvang och tränade idag……såg ut som två lermonster efteråt. Men skönt att veta att vått underlag inte hindrar herr Obelix! Han la sig “smack” ner på kommando även i de värsta lerpölarna. Det som inte var så bra var att han släppte lite i koncentration idag.  Det gick människor förbi och lite för mycket energi gick åt till att kolla med jämna mellanrum var de var.

…hur det ska vara möjligt att åka på kennel-läger hos Bardlands om två månader när husvagnen är totalt insnöad.

Livet med Obelix del I:

Läste nånstans att det var smart att träna in själva sökdelen av vittringsapporteringen med post it-lappar. Lägger man ut pinnar kommer hunden så lätt in i apportering, när det är sök man vill lära in. Jag vill gärna prova allt direkt och tyckte detta var en jättebra idé när jag glad i hågen skulle testa detta på Obelix. Post it-lappar UTAN min vittring klistras på golvet tillsammans med en lapp MED min vittring. Och så klickar man in det beteende man vill ha – dvs nosar och helst fryser på rätt lapp.

He, he………………… jag släpper på Obelix – en milli-sekund senare regnar det bitar av post it-lappar i rummet. Inte en chans att hinna klicka nåt som helst där.

Hm, annan metod skall utprovas. Denna var INTE optimal just nu.

För några dagar sen slukade Obelix en stor død råtta som låg utanför uthuset… Den åkte rätt ner med ett stort glufs. Eftersom vi har ätstationer med råttgift i området var det ju ganska sannolikt (i varje fall viss risk) att den råttan hade ätit gift och dött pga det. Råttgift är väldigt farligt för i stort sett alla varmblodiga djur. Det sätter blod-koagulationen ur spel och man blöder ihjäl. Och eftersom man inte kan vara säker på hur mycket den enskilda hunden kommer att ta upp av giftet när det  når tarmen, så kan en giftinnehållande råtta innebära livsfara.

SÅ, Malin satt i bilkö på väg hem från jobbet då Eric ringer och meddelar detta, och kunde inte göra så mycket åt situationen än att bli mycket irriterad på sina medbilister som körde så sakta. Eric fick besked om att kasta in familj och hund i bilen och köra till närmaste djurklinik, ca 30 min, för att försöka få Obelix att kräka upp rått-eländet. Ursäkta detaljer…

Jodå, råttan kom upp…något upplöst…uark.

Nu kommer blodprover tas av Obelix en period för att kontrollera att inget händer med koagulationen. Råttgift har nämligen den finessen att det tar lite tid innan det verkar… Så faran är inte över, men risken är nog inte så stor.

Det verkar som om man måste gå igenom nåt sånt här med sina unghundar… Min riesen Donna hade stor sten i magsäcken + Borrelia + algförgiftning på samma gång vid 6 månader ålder… Hoppas verkligen vi slipper nåt mer med Obelix nu!

Nu väntar vi på filmen “Because of Winn Dixie” som går på tv ikväll, med en legendarisk Berger Picard i huvudrollen . Jättegullig film med en busig picard.