Det händer inte så mycket för tillfället. Fortfarande snö i terrängen (no spår) och regnigt och kallt ute. Malin och Obelix tränar en del lydad, men vi drömmer om gröna sköna appellplaner nu….!
Inga nya bilder, men några gamla.
Det händer inte så mycket för tillfället. Fortfarande snö i terrängen (no spår) och regnigt och kallt ute. Malin och Obelix tränar en del lydad, men vi drömmer om gröna sköna appellplaner nu….!
Inga nya bilder, men några gamla.
Det var ett tag sen det blev skrivet nåt om träning. Spårträningen har legat nede i 3 månader pga all snö. Skogen är fortfarande full av snö. Nu längtar vi sjukt mycket efter barmark!! Efter påsk kanske…Det enda sorts näsarbete som varit genomförbar med hundarna har varit att leta godis i snön. Höjdpunkt på kvällspromenaden:):)!
Lydnad har det ju gått att träna inne. Och ute en del när det inte varit -20 eller full snöstorm ( inte ofta :() Vardagsrumsträningen har blivit en uppskattad daglig rutin. Det har varit toppen att lära in grundfärdigheterna hos Obelix på det sättet. Han är alltid lika «med» på allt vi provar. Det senaste är att bära tungapporten tvärs över hallen och avlämna i min hand (vardagsrumsparketten skonades från just detta momentet…). Men man behöver ytor ibland också…. För få rätt aktivitetsnivå och inte tappa tempo i momenten. Och för att träna på de delar av momenten som består av avstånd.
Men sammanfattningsvis är Malin jättenöjd med Obelix efter den här träningsvintern. Han fungerar bra och försöker verkligen förstå vad man vill och göra rätt. Men än är det ett tag till start i lydnad. Mycket pga för lite träning på «fria ytor» och tillsammans med andra. Men det tar vi tag i nu när de gröna träningsplanerna tittar fram igen. Gröna och gröna…. Malin och Obelix var på grus-fotbollsbanan på Folkvang och tränade idag……såg ut som två lermonster efteråt. Men skönt att veta att vått underlag inte hindrar herr Obelix! Han la sig «smack» ner på kommando även i de värsta lerpölarna. Det som inte var så bra var att han släppte lite i koncentration idag. Det gick människor förbi och lite för mycket energi gick åt till att kolla med jämna mellanrum var de var.
Livet med Obelix del I:
Läste nånstans att det var smart att träna in själva sökdelen av vittringsapporteringen med post it-lappar. Lägger man ut pinnar kommer hunden så lätt in i apportering, när det är sök man vill lära in. Jag vill gärna prova allt direkt och tyckte detta var en jättebra idé när jag glad i hågen skulle testa detta på Obelix. Post it-lappar UTAN min vittring klistras på golvet tillsammans med en lapp MED min vittring. Och så klickar man in det beteende man vill ha – dvs nosar och helst fryser på rätt lapp.
He, he………………… jag släpper på Obelix – en milli-sekund senare regnar det bitar av post it-lappar i rummet. Inte en chans att hinna klicka nåt som helst där.
Hm, annan metod skall utprovas. Denna var INTE optimal just nu.